Många har lagt märke till. att månen inte vänder sin belysta sida rakt mot solen.

Långt efter det att solen gått ned pekar månhalvan över eller utefter horisonten. Det beror på en synvilla. Vi uppfattar månen och solen som lika stora och på samma avstånd från oss. I själva verket är avståndet till solen ca 400 gånger större än till månen.

Månen borde, tycker vi, bli belyst av en upplevd sol, på samma avstånd från oss som månen, så som figuren visar (den gröna pilen). I själva verket blir månen och vi belysta av en sol som ligger så långt borta, att strålarna som når oss och månen är nästan parallella (de röda pilarna). När månen står så högt att vi kan se den, är linjen måne-sol alltid högre på himlen än linjen mellan oss och den upplevda solen.