Fånga en fluga

På morgonen när man sover som bäst kommer de. En liten fläkt och så - kittel, kittel, kittel. Man smaskar till sig själv men flugan flyger och är straxt tillbaka. Visst är de irriterande. Åt alla håll kan de flyga, framåt, sidledes, bakåt ja tom upp och ned.
Det enda sättet att vara snabbare än en fluga är med flugsmälla. Men att göra en fluga på smällan kan vara ganska äckligt faktiskt. Man klipper inte gärna till på brödfatet även om det blir två flugor i samma smäll.
Att sprätta bort dem med långfingret och tummen kan vara framgångsrikt med de stora långsamma sorterna. Ibland lyckas det och flugan snurrrar yrt några varv på golvet innan den ånyo lyfter mot nya höjder om inte klacken är snabbt framme.
Det flesta viftar till med handen efter flugan i något som på militärspråk kallar för hundkurva, dvs en båge som när en hund jagar en hare. Den intelligente förstår och den mindre intelligente märker att det inte är särskilt framgångsrikt. En bättre jaktmetod är direktanfall som innebär att sikta på den punkt som flugan kommer att befinna sig på vid själva smällen. Det kräver insats av båda händerna. Man närmar sig med handflatorna från var sin sida vilket styr flugans flyktväg rakt upp och så smäller man till. Inte rakt ovanför flugan utan litet snett uppåt skall man sikta, då brukar det lyckas. Metoden har nackdelen att man måste tvätta båda händerna efteråt vilket egentligen är en fördel eftersom det är lättare än att bara tvätta den ena.
I min barndom fanns det flugpapper, en smetig brun pappersremsa som man drog ur en rulle och hängde upp på lämpligt ställe. Det såg gott ut för flugorna, som sirap ungefär, och så fastnade de när de hungrigt landade och var ohjälpligt fast. Somliga upptäckte sitt misstag och försökte vända men försent och kletades fast upp och ned. Tortyr tyckte de svagsinta och klisterrullarna försvann. Var det djurskyddföreningen som ingrep ?
De här klisterremsorna visade sig också mycket effektiva att fånga små barn med.
Ett tag fångade jag flugor med hjälp av psykologi. Den ena handen hålls framför flugan och rörs sakta fram och tillbaka för att distrahera. Samtidigt kommer den andra handen lömskt smygande bakifrån och så - vips surrar det till i handen. Problemet med den metoden är att döda flugan utan att den rymmer mellan fingrarna och utan att man kletar ned sig i handen.

Numera har jag övergått till dammsugarmetoden. Långsamt närmar man sig flugan med röret. För sent upptäcker den faran och en liten vibration i röret berättar om den lyckade fångsten. Men man får inte gå rakt på för då flyger den för tidigt utan sakta från sidan. Inte heller är det så bra att närma sig ovanifrån utan bäst är att få flugan att tro att den har fri flyktväg. På goda jaktmarker kan fångsten bli god. En dag räknade jag in närmare hundra stycken. Hur man hindrar dem från att krypa ut genom röret och bli fångade flera gånger får bli min nästa forskaruppgift.