Att vara garvare var ett smutsigt arbete så det var inte alltid han fick sova inne. Därför fanns det en bädd en trappa upp i uthuset. Trappan var skraltig och fanns på utsidan av huset och där uppe fanns också ett litet förråd med förnödenheter. Att vara garvare var ett smutsigt arbete, men ansett. Garvarfamiljen var herrskap i Björnsholm.

Garveriet låg så nära vägen och man var rädd att ramla i garvkaren som låg mellan husen och ån. De var fem stycken som stora tunnor, drygt 1,5 m i diameter, två meter djupa och nedgrävda i jämnhöjd med ån så att vattnet kunde rinna in självt. De var i bland försedda med lock. För garvningen användes ekbark och kalk.

Olsson gjorde affärer med skrothandlare Lagergren i Västervik som gick i konkurs och drog Olsson med sig. Då omkring 1910 köpte Ågren garveriet och därefter Sigurd Cornell 1926 då han byggde de nya husen där.