Martallen hade på den tiden en mycket speciell funktion. Om någon led av tandvärk kunde han eller hon ta en spik, peta med den vid den onda tanden tills blod blev synligt och sedan spika in den i tallen. På det viset skulle den tandvärksdrabbade bli fri från sin smärta som i stället förpassades till trädet. Det sades också att den som sågade ner tallen skulle ådra sig all den tandvärk som var inspikad i den.

Det var det som herrarna Lång och Knubb hade bestämt sig för att utmana. De gick ut till tallen en sen kväll och började såga. Men marken som tallen stod på lutade och när Svente-lång och Lasse-knubb intog sina platser för att börja såga hamnade Svente Lång på den sida av trädet som var upphöjd. Han blev därför tvungen att böja sig för att komma i samma nivå som Lasse-knubb som stod rakryggad på andra sidan. Efter att ha kommit nästan halvvägs genom tallen fick Svente ryggont så de var tvungna att sluta. Tallen stod där den stod och om de fick någon tandvärk förtäljer inte historien.

Tandvärkstallen var kanske ett sätt att bota sjukdomar och smärta på, men på 1930-talet fanns det mer erkänd form av sjukvård i Vråka. Byn var så stor att man till och med hade inrättat en liten mottagning för distriktsköterskan. Den var öppen några gånger i veckan.