I Grönhult utanför Blackstad har man sågat och kålat sedan 1800-talet. Omkring 1907 inträffade en sågverksbrand i ångsågen och verksamheten låg nere en tid. Sågen köptes av Herbert Andersson som startade om år 1916. Tidigt började man vidareförädla genom tillverkning av rundstav. Det innebar fler arbetstillfällen, mindre känslighet för konjukturer och högre utnyttjande av timret.

I den skogtäta bygden låg sågarna tätt. En kall vindstilla dag år 1930 kunde man, sa Herbert, höra sju råoljemotorer samtidigt i Blackstad.

År 1943 inträffade en svår storm och mycket timmer behövde tas om hand. Då skaffades en lockomobil och sedan 1943 har det sågats, hos TAAB i Grönhult utan uppehåll. Elektrifiering, från Finnsjö, infördes i slutet på 1940-talet och under en tid användes både el och råoljemotor.

Sågen byggdes upp och moderniserades efter en brand 1984 och produktionen är sedan dess 18 - 20000 kbm årligen. En del virke fingerskarvas. Möbelämnen är stora produkter och 70 - 80% av produktionen vidareförädlas. Hamnarna har inte haft någon betydelse de senaste 20 ården. Det som skeppas går ofta med bil till Varberg och därifrån till England. Eftersom vidareförädlingen är hög har fabrikens läge i skogen föga betydelse. Omsättningen håller sig nu runt 35 miljoner kronor.

Framgången beror på småländsk envishet, intresse för arbetet och satsning på vidareförädling. Efter sonen Torvald, född 1927, står nu sågen inför sitt tredje generationsskifte när Stefan tar vid.

Not: Men så blev det inte. Sågen lades ned år 1998 och där finns nu annan träindustri.

* Pajazzo var sågvaktare och visade gäster vägen vid studiebesök.