Hembygdsföreningens torpnummer 69 |
Från Möckelhult kom en pojk som blev soldat. Det var på 1700-talet. Nils farfars far är född 1817 och var torpare på Vinö. Så kom farfadern Karl född 1852 och hans son Henning 1893. De var fyra syskon, Henning var yngst och det var hans bror Erik som arrenderade Uknö och senare 1934 köpte Vittinge. Nils Möckelström föddes på Uknö 1921 och kom till Mörtvik när han var tre år. Det var där han växte upp och hjälpte till med lantbruk och fiske. Det fanns många åkerlappar att bruka, men de var små, mycket små och det gick knappast att försörja en familj med enbart jordbruk. På så sätt var fisket viktigare för det gav mat nästan var dag medan lantbruket var osäkrare. Det var knapert på arrendena och det hände att det inte fanns matsäck att stoppa i den lilla ryggsäcken till skolan Mörtvik hade tre hus och en ve'bo. Boningshuset har i senare tid försetts med glasveranda och tak över trappan. De gamla fönstren är blyinfattade. Torpet revs 1997. Ladugården på andra sidan vägen revs på 1950-talet och däremellan fanns en ve'bo med dass. Uthuset där bla fiskeredskapen förvarades på vintrarna fanns kvar till 1996. I stallet stod en och senare två hästar. Nils farföräldrar Karl och Mathilda Möckelström arrenderade Östantorp från 1889 och fram till 1920. Han hade ett par oxar och en häst. Henning på Mörtvik fick möjlighet att skaffa telefon 1937 men det fick vänta. Radio köptes av Karlholm 1929. Batterierna blev det för Nils att ta på cykeln till Mohlin i Björnsholm för laddning. Mörtvik och Östantorp köptes genom Svensk Jordförmedling 1937 av Brangenfelt som var bilhandlare i Linköping. Han byggde Åsebo (Vinö 2.14) nere på udden samma år och skaffade en liten motorbåt som läckte rejält. Nils fick i uppgift att hålla den i ordning för affärsbekanta och vänner till bilhandlaren som ville ut och fiska. Brangenfelt var stadsbo och hade väl inte full förståelse för livsvillkoren på torpen. Det gick väl an att han höjde arrendet, men när han också ville förbehålla sig fisket, som egentligen var viktigare än lantbruket, gick det inte att försörja sig längre. Nils flyttade 1939. Ängsholmarna hörde till Mörtvik och dit körde de djuren på bete (vinja). Det var några kvigor på ena ön och ett tiotal får på den andra som fick åka med Ture Swartz's pråm på Björkö. Härsöpojkarna hjälpte till att dra med sin motorbåt. Annars gick det också bra att ta fåren i en båt och ro. Fick en bara i ett får så följde de andra lättare med. I bland bands två notekor ihop i bredd för att det skulle bli stabilare. På Bergholmen höggs det sten fram till 1930-talet när Jordförmedlingen tog över. Resterna av ett skjul finns ännu i dag. Knutström hette han som högg och han bodde på Vinögården Bryggan låg straxt norr om Åsebo på en stensamling och där hade de ekan, först en flatbottnad senare en snipa byggd i ek. Utmed vägen fanns stolpar för fiskeredskapen. Ål tog man i små enkla ryssor, bara ca 1,5 m långa i struten och sådär sju meter i armen och med ringar av rotting. Det fanns kataloger på sådant för dem som ville köpa. Gädda och Sik gick bra att sälja och tom Mört för tio öre kilot. På vintern gav sax bra och att justra ål med primuslykta blev inte förbjudet förrän l[ngt senare. Fisken såldes litet här och litet där. På Vinö bodde det mycket folk och det var ju nära. Så hade man Åkerholm där pappa Henning skickade in sin Nils att knacka på och tala om att på gården fanns det fisk att köpa för den som ville ha. Björnsholm och Gamleby var andra försäljningsställen. I skärgården fanns det fiskebåtar som gick från april och framåt jul. En utgick från Västervik och tog en runda. Bla lade den till på Härsö. En uppköpare hette Lundberg, en annan Edlund. Brangenfelt sålde torpen till sin svåger Johan Sandberg, byggmästare i Linköping. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Boende på Mörtvik 1893 Boende på Mörtvik år 1900
Boende på Mörtvik år 1910
Boende på Mörtvik år 1920
|
|
|
|