I Carl Rydströms efterlämnade papper finns en sägen nedtecknad som handlar om en furste på Segersgärde. Den skall ha berättats av Kalle i Urtorpet år 1852 och före honom hans mor jämte andra. Förr i världen bodde det en furste i Segersgärde. Han hade en vacker dotter som en prins Haborg blev kär i. Men fadern var emot och därför tog han livet av sig på berget där vårdkasen stått. Kan kastade då sin röda mantel upp i luften som ett tecken till sin kära som då samtidigt på ett annat berg tog sitt liv. Händelsen skall ha ägt rum för ett och ett halvt tusen år sedan och var en dåtida välkänd kärlekssaga som gav gården och berget dess namn, Habors Klint. Gården nämns första gången år 1381 i ett brev hos Friherre E. K:son Sparre på Gräntzö. Då säljer Birger Ulfsson Riddare till Bo Joansson Drotza 20 alnar jord i Sighard gerde för 50 mark ”givet Stekaholm anno efter vår herres börd MCCCLXXX innan sankta Marie Magdalene dog i närvaro av herr Karl Ulfsson och Femis Philipsson riddare”. Hagbard var son till sjökonung Hamund från Nidaros. Saxo Grammaticus berättar: Sighars söner Alv och Alvgär överföllo under Hagbards bortovaro, därtill eggade genom ränker, hans bröder Hälvind och Hamund samt fällde dem i en hamn som hette Hamundvik. Hagbard hämnade sina bröder och fällde i sin tur Sigherssönerna. Förklädd till sköldmö begav han sig till Signy Sighars dotter, som i hemlighet var hans trolovade. Han blev mottagen på kärligt vis och delade säng med Signy om natten, men förråddes av en av Signys tärnor. På morgonen blev han efter strid med Sighars män fångad samt dömd till att hänga, eller som det också hette 'offras åt Oden'. Hagbard och Signy hade kommit överens om tecknet så att de bägge samtidigt skulle möta döden. Hagbard fördes upp på klinten men begärde att hans röda mantel först skulle hissas i galgträdet 'och var detta ett tecken till skön jungfru'. Hon satte eld på jungfruburen och brände sig inne med sina trogna tärnor. När kung Sighar såg vilken stark kärlek som förenat de båda ville han bevara dem åt livet, men det var för sent. Den trolösa tärnan som förrått de unga tu blev till straff 'satt qvick i jord'. När Hagbards bror Hake fick höra om händelsen rusade han iväg för att hämnas sin brors död. Sighar med sitt folk drog honom till mötes och vid ett slag stupade Sighar. Hake besegrade och dödade senare uppsalakonungen Hugleik och blev under tre år svearnas kung i Uppsala.