FörTjust i Debatt
KULTUR och UTVECKLING	Debatt om offensiv utveckling och analys av problem och möjligheter.

CELLSPACING=8 CELLPADDING=8 WIDTH=500>

Debatt i Västervikstidningen 1999-04-27 VI MÅSTE ÖKA UTFLYTTNINGEN Utflyttningen är inget problem. Den är bara resultatet av att kommunen inte utvecklas och det är ett problem. Vi måste öka utflyttningen för att få hit fräsch kompetens och ett annat kulturklimat så att trenden vänder. Att få ungomen att stanna är det sämsta vi kan göra både för dem och bygden. Somliga tror att det är genetiskt. Men så illa är det nog inte. Det räcker med att ungdomarna stannar borta tills de blivit immuna mot Västervikssyndromet för det är smittsamt och går i arv. Någon sa, "det är en fin kommun, men den som försöker förändra den blir ihjälslagen". Och det är den bästa beskrivning jag hört av hur kommunens problem ser ut. Kulturen avgör I den nyligen framlagda Framtidstrategi 2010 för Västerviks kommun väntar man sig att problemen skall bli analyserade. Men inte. Dokumentet innehåller ingenting annat än mossbelupna sanningar om Näringsliv, Turism, Kulturliv, Utbildning och Kommunikationer. Framtidstudien bevisar, för den som inte redan visste det, att kommunen verkligen är en avkrok. Inte i geografisk bemärkelse, Västervik har bättre läge än de flesta svenska kommuner. Det är kommun- och kommunalkulturen (*) som gör Västervik till en avkrok. Förr var det lokala stjärnor som fick bygden att lyfta. Cornelius (han var min farfars far), Månsson och 'HugoPelle' i Gamleby, Sundberg i Överum, Spångberg i Ankarsrum och många fler. Finns det inte sådana förmågor nu? Jo, de finns. Men de ges inte tillfälle att verka. Föregångsmän och samhällsutvecklare är inte några samarbetsmänniskor. De följer inte sedvanliga regler och går sina egna vägar och det tillåter inte den nuvarande kommun- och kommunalkulturen. De mobbas därför bort, jantesyndromet skrämmer iväg dem. Jag har rest runt och pratat med många och frågat hur de ser på vår situation. Alla skakar på huvudet. I försök att beskriva eländet används ord som jantelag, brödraskap, vänskapskorruption, västervikssyndrom, periskopperspektiv, betongrumpor, kulturträsk och fy fan för Västervik. Avundsjukan är en stark drivkraft. Många påpekar att det är dubbelt så långt från Västervik till Gamleby som från Gamleby till Västervik. Det handlar om attityder, beteenden och kompetens, det vill säga vår samhällskultur. Det är den som avgör om det blir utveckling eller stagnation. Till den sortens frågor har inte kompetensen räckt i framtidsstrategin. Som den är utformad blir det som att ösa vatten med ett såll. Arbete och resurser kommer att rinna ut i sanden. Veikko Kärki, ledande socialdemokratisk politiker, beklagade sig över att det inte finns idéer. Han har fel. Här finns massor av idéer och dessutom kompetenta människor i det fördolda som kan genomföra dem. Det som saknas är förmåga att få dem att gro och växa. Det är inte så konstigt, för samma tjänstemän och politiker som skall svara för utveckling handhar också kommunens sysselsättningspolitik. De två är i mycket varandras motsatser. Tänk er en chaufför som skall styra åt vänster (sysselsättningspolitik) och höger (utvecklingspolitik) samtidigt. Det är inte lätt, eller hur Bruno Nilsson? Du har ju ett sådant omöjligt jobb. Varför ryter du inte till när du ser att du inte klarar bägge? Jag har märkt att du prioriterar arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Kanske är du tillsagd att göra så och du kräver samarbete. Men samarbete kombinerat med arbetsmarknadspolitik blir detsamma som fyra på varje kvastskaft. Det blir mycket samarbete men lite sopat. Egentligen blir det inte mycket arbete heller för när pengarna är slut är arbetet också slut. Kommunen och EU betalar inte för värdet av det som produceras utan för kostnaderna och det skapar ineffektivitet. Och de som utsätts för åtgärderna lär sig ineffektiva beteenden så att deras värde på arbetsmarknaden minskar. Tänk själv vad som skulle hända om kommunen i stället satsade på utveckling och betalar för värdet. Men sådana arrangemang säger kommunens presidium nej till. För några år sedan ansöktes om ett stort belopp för landsbygdsutveckling med bland annat uppstart av ett handelshus som plantskola för idéer och kompetensutveckling. Kommunen sade nej för man 'avsåg att utveckla kommunen utifrån ett helhetsperspektiv'. Jag frågar er kommuninnevånare, är det någon som sett något helhetsperspektiv? Jag har det inte. Är det någon som sett ett kommuninitiativ för bygdeutveckling? Jag har det inte. Anita Boman åker runt och pratar med intresseföreningarna. Men så fort strategi och bygdeutveckling nämns läggs locket på, förändringar får inte diskuteras, varför? Företagarna klagar - åtminstone de på landsbygden. De kan få prata med Mårheden. Jo då, de kan nog få prata med prästen också. Men det är inte samtal de behöver utan strukturutveckling, konkreta åtgärder och praktisk hjälp. Laplace och psykologi Förändrare får alltid en klunga människor mot sig. Och den klungan är för mäktig inte bara i Västervik utan även i Gamleby, Överum och Ankarsrum. Vi fick en kommunarkitekt. Men han kallades stadsarkitekt och det var väl för helhetssynen kan jag förstå. Det uppstod en kulturkrock och han fick byta jobb. Grattis Bo Kjellberg till hundra lyckade miljömiljoner. Vi fick en ny teknisk chef. Tänk efter ett tag vad en sådan har att göra. Han skall analysera situationen, söka möjligheterna och identifiera hindren. Sedan skall han genomföra nödvändiga åtgärder och det innebär förändringar. Tjänstemän som hindrar förändring och utveckling måste omplaceras. Sådant kan inte ske utan konflikter. Höjstedt var inte civilingenjör säger belackarna. Varför skulle han vara det? Den VD som byggde upp det högteknologiska SKF hade ingen högre utbildning. Ett av våra allra mest högteknologiska företag, SAAB i Linköping, hade under många år en VD med endast en låg teknisk utbildning. Varför skall tekniska chefen i Västervik kunna laplacetransformera och dopa kisel så som civilingenjörer lär sig? Vore inte en fil kand i psykologi en mer användbar utbildning för att klara av problemen med kommunalkulturen? Höjstedt förbättrade ekonomin med många miljoner varje år genom bättre resursutnyttjande. Om det stämmer tjänade han faktiskt ihop till sin pension. Skall det bli lugn måste vi anställa chefer som gör som vi alltid gjort. Men av sådana har vi redan tjugo på varje dussin. Anställ Höjstedt som kommunal organisationsutvecklare. Det passar han till, för han har ju förmåga att få saker att hända. Eller som chef för TUC, Tjusts Utvecklings Centrum. Men då måste han flytta sitt kontor till landet för att få bygdens förtroende. Ansvar Att förändra kulturen (*) är viktigast just nu. Det är där vi måste börja. På ASEA vädrade man ut brukskulturen genom att ge de anställda nya arbetsförhållanden, gamla regler och sedvänjor upphörde att gälla. "Jag har 800 chefer men behöver bara 400. Ni har ett år på er att visa vad ni går för" sa Percy Barnevik. Den lyckade metamorfosen skulle kunna kopieras här. Att ändra namnet 'Västerviks kommun' till 'Tjust' är en sådan nödvändig förändring. Den skulle tvinga många att tänka i nya banor. Bygden lider mycket av den förvirring som uppstår genom att kommunen och staden har samma namn. Om ni tänker er att Sverige plötsligt skulle heta Stockholm så förstår ni kanske hur viktigt namnet är. Västervik ligger inte längre i Sverige utan i Stockholm. Så länge kommunen och staden har samma namn är det omöjligt att verkställa en helhetssyn på kommunens utveckling. Satsa på eldsjälarna står det i kommunens budget. Det låter bra. Men har någon sett någon åtgärd i den riktningen? Jag kommer att tänka på Shakespeares Hamlet: "Upp flyga orden, tanken stilla står, ord utan tanke aldrig himlen når". Beslut om utveckling och helhetssyn fattas först av det socialdemokratiska partiet. Det stadfästs sedan i nämnder, KS och kommunfullmäktige. Med den logiken anklagar jag det socialdemokratiska partiet för att försumma bygdens utveckling. Försvara er eller ändra er politik ! LARS CORNELL

(*) Kultur Ordets latinska ursprung betyder odling. Det kan beskrivas som - odla, vårda, dyrka och vörda. Det är ett bestämt, traditionellt och upprepat sätt att arbeta och uppföra sig. Det är vårt språk, våra traditioner och vårt sätt att leva, med gemensamma erfarenheter och värderingar. Den definitionen är hämtad från ett partis program.